Hjelt-släktens forna förfäder, R1b-männen, levde under istiden och ännu länge efter det i västra Asien. Den aktuella kunskapen om deras boningsort är utsatt på bifogade kartan; östra Anatolien, Kaukasus-bergens södra sida, Mesopotaniens norra sida samt Kaspiska havets syd- och sydvästliga stränder. Ifall vi försöker beskriva området enligt dagens stater, så skulle området innefatta Turkiets östliga delar, Iraks och Irans nordliga delar samt Turkmenistans västra delar.
Någonstans i detta område har det omkring 8500 f.Kr. levt en ensam mansperson, i vars Y-kromosoms DNA har inträffat den mutation, som även alla hans söner och hela manslinjen efter dem sedan burit på. Denna mans manliga ättlingar har under historiens gång lyckats bra, då de bildar idag majoriteten av västra Europas manliga befolkning. Vår nämnda förfader märkte knappast under sin tid att han var någon betydande person, men å andra sidan kan vi som hans ättlingar säga att hans boningsområde är vårt urhem.
Uroxens tämjare
Befolkningen i vårt urhem kan karakteriseras som herdar vilka uppföder nötkreatur. Områdets familjer var tidigare jägare av mammut och uroxar. Efter att mammuten utrotats, tämjdes uroxen (bos primigenus) samt även vildsvinet (sus scrofa) samt geten. Befolkningen levde inte endast av jakt, utan man påbörjade vallning av djur som ändrats till hemdjur. Två av de äldsta arkeologiska fynden, i vilka man ser spår av kreaturskötsel, befinner sig just i samma begränsade område i östra Turkiet och norra Irak, varifrån populationen av R1b-männen började sin starka utbredning ungefär 8500 f.Kr. Som sidonotering kan nämnas, att även forna nötkreaturens benfynd har blivit DNA-testade, och enligt resultaten har det i uroxens population vid dessa tider funnits en flaskhals på endast 80 individer. Ganska originellt !
R1b-männen hörde speciellt till den del av nötkreaturuppfödande befolkningen, som tillbringade åtminstone delvis ambulerande herdeliv. De hörde inte till den delen av sydliga områdets befolkning, som påbörjade jordbruket och bosatte sig permanent på Mesopotaniens fruktbara jordbruksmarker.
De, som läst Kalevi Wiiks böcker om Europas ursprungsbefolkning från åren 2002-06, undrar säkert över det, att den i Wiiks böcker framförda syn skiljer sig totalt av den här beskrivna framställningen. Då var det mycket vanlig allmän uppfattning, att R1b-männens s.k. refugie-områden fanns på Iberiska halvön och därifrån skulle R1b-männen ha spridit sig över resten av Europa. Med refugie-område menas ett område, var befolkningen bodde under istiden. Denna åsikt grundar sig i huvudsak på nutidens haplogrupper, i vilka ifrågavarande män har en klar centralisering framförallt i Spanien och Portugal. Under åren 2009-12 har det gjorts fyra undersökningar, som har resulterat i helt motsatta uppfattningar. Enligt dessa skulle R1b-männen ha kommit till Europa österifrån och ca 2000 – 3000 år senare än vad det tidigare utgåtts ifrån.
Dessutom alldeles under senaste åren har man runtom från lagerutrymmen till Europas muséer hämtat forna avlidna människors benfynd och börjat studera deras DNA. Benen har i tiderna blivit undersökta med avseende på datering enligt radiokolmetoden samt arkeologin och på basis av dessa undersökningar har de avlidnas kulturmiljöer blivit kända. Resultaten av dessa undersökningar bekräftar ikraftvarande uppfattningen om R1b-männens refugie-område, som jag här har presenterat. Om refugie-området kan man väl använda mera hemvanda benämningen urhemmet.
Utgång
Urhemmets R1b-population fördelade sig med tiden i tre delar:
Först skilde sig grenen, som spred sig ca 500 år efter R1b-mutationens födelse mot söder, Mellan-Östern. Denna grupp igenkänns som underhaplogruppen R1b-V88. Deras utbredning fortsatte vidare ända till Central-Afrika. Även i dag utgör deras manliga ättlingar till exempel i norra Kamerun 60% av dess manliga befolkning.
En annan gren R1b-P297 gick mot norr över Kaukasus bergen. Klimatets förhöjda temperatur på de breda stäppen på norra sidan av Kaukasus hade förändrat omständigheterna där till idealisk för kreaturuppfödning. Rätt snart förgrenade den sig med att en gren mot öster, mot Kaspiska havet och Central-Asien (R1b-M73). En större del (R1b-M269) utbredde sig fram till år 5000 f.Kr på stäpperna mellan floderna Dnepr och Volga. Detta är gruppen, som jag skall följa i min kommande artikel.
Alla lämnade dock inte urhemmet. Den tredje genetiska grenen stannade i Anatolien (R1b-M335), men den klarade sig inte av någon orsak lika bra som andra befolkningsgrupper i området. I dagens värld lever män hörande till denna haplogrupp i kurdområdet, men de är mycket sällsynta.
________
Eupedia Genetics
Wikipedia: Haplogroup R1b
Kalevi Wiik: Eurooppalaisten juuret, 2002
Gick R1b-männen över Kaukasus med nötkreatur? - Diskussion (engelska)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar