Grav i Pargas

     

HÄR HVILAR

DOMKYRKOSYSSLOMANNEN

MAGISTER

NIKLAS HJELT

FÖDD D. 2ND JUNI 1739

DÖD D. 22. MAJ 1808

OCH DESS SÖNER

 Magister Niklas Hjelts hustru Margareta Caloander dog i augusti 1807 och begravdes i Åbo. Ett halvår senare, i februari 1808, dog hans 29-årige son Adolf Robert. Han jordfästes i Åbo domkyrka men begravdes inte bredvid sin mor utan i en grav förvärvat av Niklas Hjelt från Pargas kyrkogården. Vad var anledningen till detta märkliga arrangemang? Familjen och hela släkten hade ju bott i Åbo och både far och son arbetade i Åbo domkapitel. Hur märkligt det än låter kan det vara så att den ryska militära aktionen kan ha påverkat Niklas Hjelts beslut. För att klargöra saken måste händelserna från februari och till maj 1808 granskas kronologiskt så noggrant som möjligt från dokumenten. 

   19.2. Biträdande notarie vid hovkapellet, magister Adolf Robert Hjelt, avled ogift i lungsjukdom i Åbo vid 29 års ålder. Det finns tillräckligt information om honom och hans publikationer för att föreställa sig att han har haft en anmärkningsvärd karriär framför sig. 

   21.2. Ryska trupper korsade Kymmene älv i Strömfors i 30 minusgrader och kriget började. När de svenska trupperna drog sig tillbaka ryckte ryssarna snabbt fram för att belägra Sveaborg och sedan mot Satakunta.

   25.2. Adolf Robert Hjelt jordfästes i Åbo domkyrka, klockorna ringde fyra gånger. Den avlidne begravdes inte ännu.

   2.3. Åbo domkapitel konstaterade att den ryska arméns starka och snabba framryckning kommer att utgöra ett stort hot mot Åbo inom den närmaste framtiden. Det beslöts att flytta katedralens värdefullaste lösöre i säkerhet. Någon transport till Sverige var utesluten på grund av årstiden. I stället fick sysslomannen Niklas Hjelt i uppdrag att flytta föremålen till en så säker förvaringsplats som möjligt. Niklas Hjelt hade därför två uppgifter som behövde utföras skyndsamt: att eskortera sonen till graven och att gömma domkyrkans skatter. Det är känt att han begav sig till Pargas med sin sons kista. Av förståeliga skäl finns dock ingen information bevarad om huruvida kyrkans skatter lastades i samma last. I Pargas torde målet vara Kirjala by och där gårdarna Norrgård och Mellangård som ägdes av Niklas Hjelt och sköttes av landbönder.

   6.3. Niklas Hjelts betalning för sonen Adolf Robert Hjelts grav bokfördes som betald i Pargas församlingens räkenskaper. Det faktiska begravningsdatumet är okänt, men baserat på ovanstående kan det ha varit mellan 3. - 6.  mars. Jordfästningen hade hänt i Åbo ungefär en vecka tidigare, så att begravningen kunde ordnas utan uppmärksamhet och med en liten grupp i Pargas. Men var hamnade domkyrkans skatter? Det finns möjligen två alternativ; antingen Niklas Hjelts gårdar i Kirjala eller under jorden i Pargas kyrkogård.

   22.3. Ryssarna marscherade till Åbo, där överbefälhavaren general von Buxhoevden upprättade sitt högkvarter.

   21.5.  På general Buxhoevdens begäran svor större delen av prästerskapet, ämbetsmännen och borgerskapet i Åbo trohetsed till den ryske kejsaren, men inte alla, Till exempel Niklas Hjelts namn saknar på listan över dem som svurit eden.

   22.5. Niklas Hjelt avled oväntat av stick. Han var då nästan 69 år gammal, men ända till sin död utförde han sina plikter som domkyrkans syssloman. Detta framgår av domkapitels möte några dagar senare, där Niklas Hjelts död beaktades och hans plan för användningen av de 48 tunnor spannmål som återstod ännu kvar av kyrkotionden diskuterades. Det är dock fortfarande oklart varför Niklas inte svor eden till kejsaren dagen före sin död. Det kan vara att han redan då var så svag att han trots sin önskan inte kunde delta. Det kan också vara möjligt att han vägrade på grund av övertygelse och avled av chock.

 31.5. Niklas Hjelt jordfästes i Åbo domkyrka. I kyrkoböcker framgår att den avlidne sedan fördes till Pargas för att begravas, alltså bredvid sin son Adolf Robert.  Gravavgiften som arvingarna betalat bokförs i Pargas kyrkas räkenskaper den 10. juni.

   Fem år senare. Förutom Niklas Hjelts uppgifter är gravsten graverad med text: ".. och dess söner". Förutom Adolf Robert ligger alltså minst en annan av Niklas Hjelts söner begravd i samma grav. Det kan ha varit Lars Reinhold Hjelt, notarie vid häradsrätten som dog ogift 1813 endast 23 år gammal. Året för uppförandet av gravstenen är okänt.

 -------------------------

Pargas församlings räkenskaper:  6.3.1808 och 10.6.1808

Lista över döda i svenska församlingen i Åbo 1804–32

Åbo domkyrkas protokoll 2.3.1808 och 25.5.1808

Wikipedia: Finska kriget 1808–09

 

Piphyllan

 

   I familjetraditionen har piphyllan på bilden burit namnet ”Ottos piphylla” under lång tid efter Otto Hjelt, från vilken den ärvdes av hans ättlingar. Det finns fortfarande tretton pipor på hyllan. År 2018 granskade Anna Perälä Christian Ludvig Hjelts bouppteckning från 1849 och noterade bland lösören nämndes en piphylla med tretton pipor. Christian Ludvig dog vid 63 års ålder, så hyllan kan uppskattas nu vara omkring tvåhundra år gammal. Vi måste alltså vänja oss vid att kalla hyllan för ”Christian Ludvigs piphylla”.

   Otto Hjelt var en 26-årig filosofie doktor och medicinstudent när han ärvde piphyllan. Hans barnbarn Greta Hjelts redogörelse tyder på att Ottos pipanvändning inte varade mer än två eller tre år. Därefter har piporna med andra ord varit rena prydnadsföremål i mer än 160 år.

   I sin bok berättar Greta Hjelt om hur hon två gånger lyssnat på Otto Hjelts berättelse om piphyllan på väggen i sitt arbetsrum. Första gången när Greta var ännu en ung flicka presenterade Otto Lepola-hemmet för en av Gretas kusiner:

   "Vad är det på den där väggen? Ett stort antal pipor. Har farfar rökt så många vackra pipor”, frågade flickorna.

   "I min ungdom rökte jag, men när jag läste till läkare och lärde mig mer om tobakens och alkoholens skadliga effekt på människokroppen, bestämde jag mig för att lämna alla giftiga ämnen bakom mig. Dessa pipor är nu bara vackra minnessaker. Jag har ställt ut dem i mitt rum så att jag bättre kan presentera dem för yngre generationer och berätta för dem hur mycket skada de kan göra på människor. De är en varning till alla: sluta röka, börja aldrig röka. Rök inte papyross, än mindre en pipa!

   Farfar gör en paus, funderar länge och ler sedan.

   – Det är bra att tjejer inte röker.

   Ett annat fall var senare 1913 då Greta tog med sig sin fästman Väinö Krohn för att presentera honom för farfar. Otto Hjelt visade sitt arbetsrum åt sin son Augusts blivande svärson och sade: I min ungdom rökte jag, men slutade sedan när jag lärde mig hur farligt det är. Det är rådet jag ger dig: rök aldrig! Det är vad jag har brukat ge råd till svärsöner som kommer in i familjen.

Greta Krohn: Isoäiti kertoo (Mormor berättar), 1967