För fyra år sedan skrev jag om Hielt-familjen som levde i Göteborg på 1600-talet[1]. Då konstaterade jag att man inte kunde säga något helt säkert om deras samband med Hjeltarna i Åbo. Jag presenterade ändå den tänkta saknade pusselbiten som ännu skulle behövas för att kunna fastställa sambandet: en son till göteborgaren Lars Hielt och Elin Esbjörnsdotter, som skulle bära namnet Björn Larsson. Nu har en lämplig kandidat hittats, och även om saken fortfarande inte är hundraprocentigt säker har jag ändå, på denna grund, skrivit om berättelsen om Göteborgs Hieltar. I denna text använder jag släktnamnsformen Hielt, eftersom den var i bruk på 1600-talet i Göteborg och Åbo. Formen Hjelt började användas först i mitten av 1700-talet.
Att reda ut släktförbindelserna mellan invånarna i 1600-talets Göteborg är synnerligen svårt, eftersom arkiven från stadens då två församlingarna[2] nästan helt har brunnit upp. Olga Dahl har gjort ett enormt arbete genom att från mikrofilmer samla in all möjlig information om ägarna till Göteborgs över 800 tomter ur andra arkiv: mantalslängder, bouppteckningar, rådhusrättens och rådets protokoll osv.[3] Allt detta har ännu inte digitaliserats i sin helhet. I sitt manuskript återger Dahl ett rättsprotokoll från år 1665[4], där murmästaren Sigfrid Larsson (3.3) försvarar de minderåriga barnens rätt till arvet efter hans avlidne bror, murmästaren Björn Larsson (3.2.). Dokumentet är det enda som ger familjeuppgifter om de personer som intresserar oss – och lyckligtvis just den familjen som är länken mellan Göteborg och Åbo. Släktdiagrammet som presenterades 2024 ser nu annorlunda ut, eftersom grenarna 3.2 och 3.3 har lagts till:
Släkten Hielt i Göteborg
Den nu tillagda saknade biten består i diagrammet av Björn Larsson (3.2.) och hans familj. Inga handlingar har bevarats som skulle visa hur bitarna hör ihop; alla kopplingar bygger på bedömningar. Några motsägelser finns dock inte, och helheten stämmer väl med de antaganden som olika forskare har framfört om Åbo-Hjeltarnas ursprung. Till exempel passar antagandet att Börjel Björnsson kom till Åbo som lärling tillsammans med sin morbror, svarvaren Nils, och dennes hustru väl in i diagrammet. Detta knyter den tillagda biten tydligt till tidigare uppgifter om Göteborgs Hielter och även till äldre uppgifter om Åbos Hielter.
Bitarna binds naturligtvis samman av släktnamnet Hielt, som användes i både Göteborg och Åbo. Vid den tiden förekommer namnet oftast i Nederländerna, särskilt i Brabant, men även där är det sällsynt. I Sverige har man – utöver de ovan nämnda – bara stött på ett fall i Göteborg och ett annat i Bohuslän.
De knappa källuppgifterna från Göteborg framgår av att av diagrammets 17 personer är endast en exakt födelsetid känd. Övrigas födelse- och levnadsår har uppskattats så att det inte uppstår motsägelser i deras inbördes relationer. Tilde-tecknet (~) anger en tidsuppskattning med en felmarginal i storleksordningen ± 3 år.
Även en sådan detalj som namngivningsbruket binder samman diagrammets delar. På den tiden var det vanligt att föräldrar gav sin förstfödde son farfaderns förnamn och nästa son morfaderns förnamn. Så tycks åtminstone Lars Nilsson Hielt (2.) och Elin Esbjörnsdotter ha gjort beträffande sina två första söner. Sönernas födelsetider är okända, men utifrån detta kan de tre bröderna åtminstone ordnas i åldersföljd. Björn Larsson (3.2.) verkar i sin tur ha fortsatt namngivningsbruket när det gäller hans son Lars Björnsson, och i bouppteckningen nämns Lars också som den första av de tre sönerna.
Förfäderlinjen som börjar med Björn Larsson (3.2.) och slutar med Esbjörn Andersson är en elegant förklaring till en sak jag tidigare har undrat över: släkttraditionen och DNA-testerna pekar tydligt mot Nederländerna, men förnamnet Björn är samtidigt så skandinaviskt som det kan vara. Esbjörn förekom förr i formen Asbjǫrn och betydde att bäraren är skyddad av gudarna och stark som en björn (As = asa).
I diagrammet fäster man sig vid att ingen av Lars Nilsson Hielts (2.) tre söner använde släktnamn, åtminstone inte i handlingarna. I Åbo-handlingarna förekommer Nils Larssons (3.1.) namn två gånger i formen Nils Svarvaren. I Dahlströms kortregister finns vid Nils Svarvaren en gåtfull anteckning (Niels Svarvare = Hielt?). Även Börjel Björnssons namn i Åbo förekommer i de två första handlingarna utan släktnamn, men därefter oftast i formen Hielt. Nederländska köpmän behöll i regel sina ursprungliga namn länge, vissa ända in i vår tid. Däremot assimilerades hantverkare och tjänstefolk snabbt i sitt nya hemland genom att göra sina namn skandinaviska – till släktforskarnas huvudvärk.
I ingen bevarad handling framgår vilket yrke de Hielt-namnbärande männen i Göteborg hade. Köpmän var de inte, men de hörde till stadens borgerskap, så den enda möjligheten är att de var hantverkare. Den Nils Larsson som flyttade till Åbo utövade sannolikt samma svarvareyrke redan i Göteborg, och därför finns goda skäl att anta att även hans far och farfar tillhörde samma yrkeskår. I handlingarna från Göteborgs första år nämns endast en svarvare vid namn, men nog hade det utan tvekan funnits plats för en till.
1. Nils Gunnarsson Hielt
August Hjelt skrev år 1903: En ännu för några decennier sedan berättad tradition visste förtälja, att släkten skulle härstamma från provinsen eller staden Geldern i Holland samt att en dess äldste medlem inflyttat till landet [Sverige] öfver norra Tyskland.[5] Den i släkttraditionen nämnda äldsta medlemmen som kom till Sverige kan ha varit Nils Gunnarsson Hielt eller hans far. Resultaten av Y-DNA-tester som gjorts på släktens män tyder också på att våra förfäder kom söderifrån till Europas lågländer, till Nedre Rhen omkring 900 f.Kr.
För att utveckla handeln mellan Sverige och Holland grundade Karl IX år 1603 vid Göta älvs mynning en stad som uttryckligen byggdes för holländare. Staden kallas Karl IX:s Göteborg för att skilja den från dagens Göteborg. Dit flyttade, utöver många holländska köpmän, även holländska och tyska hantverkare för att bygga staden, eftersom Sverige inte hade tillräckligt med behövlig arbetskraft. Det är i denna migrationsvåg som Hieltarnas ankomst till Sverige passar bäst. Hantverkaren Nils Gunnarsson Hielt skulle då ha varit en ung man, så det kan ha varit han själv – eller så kom han tillsammans med sin far.
Kan en man vars far har ett så skandinaviskt namn som Gunnar vara av holländskt ursprung? Ja, det kan han – om man ska tro den nederländske forskaren Raimond Veenstra: ”[i 1600-talets Göteborg] kan man inte använda den enskildes för- eller efternamn för att avgöra etnicitet. I synnerhet stavningen av namn var i Europa under denna tid så inkonsekvent att de som flyttade över en landgräns ofta anpassade stavningen av sitt utländska namn till något man förstod i landet man befann sig. Andries eller Anders kan vara en och samma person”.[6] Ett bra exempel är tunnbindaren Andries Gondersen, som tillsammans med 28 andra nederländska reformerta år 1604 skickade ett brev till sin moderkyrka i Amsterdam där de bad om stöd till att upprätthålla en predikants tjänst. År 1637 dök samme man upp i Göteborgs första mantalslängd under namnet Anders Gunnarsson. På motsvarande sätt kan Nils Gunnarsson Hielt tidigare ha hetat Niclas Gondersen Hielt. Veenstra kritiserar svenska forskare för att de, utifrån invånarnas namn, gav en missvisande bild av Göteborgs befolknings etniska sammansättning.
Efter danskarnas förödelse år 1611 återstod av Göteborg endast den reformerta kyrkans stenfot. De flesta holländare flydde tillbaka till sitt gamla hemland, men en del flyttade till staden Nya Lödöse cirka åtta kilometer bort[7]. Bland dem fanns också Nils Hielt, som enligt en handling var medlem av Nya Lödöses borgerskap åren 1614–1619.
Gustav II Adolf påbörjade genomförandet av den nya staden Göteborg år 1619, och invånarna började flytta dit från och med 1621. Troligen hörde holländare och andra hantverkare åter till de första som byggde staden. Den första anteckningen om Nils Hielt i det nya Göteborg finns i rådets protokoll den 25.8.1636, som är upptecknat på lågtyska: ”Nils Hielts fraw ist heut dato vor Gericht erschienen …” Det vill säga: ”Niels Hielts hustru har i dag infunnit sig inför rätten och berättat att hon tagit till sig dottern till en kvinna vid namn Agnes, som omkommit vid skampålen. Eftersom hustrun inte har råd att sköta flickan, bad hon rådet att sälja de kläder som flickans mor hade använt och på så sätt ersätta de kostnader som Agnes barn medfört.”
Nils Hielt (Mantalslängd 1637)
Nybyggare lockades med 16 års skattefrihet, vilket gjorde att de första mantalslängderna upprättades först för år 1637, men Hieltarna hade säkert redan då bott i sitt hus i över 25 år. Nils Hielts tomt om 2 mantal låg i kvarteret Larmtrumman i hörnet av Södra Larmgatan och Korsgatan (numera Södra Larmgatan 22).
2. Lars Nilsson Hielt och Elin Esbjörnsdotter
År 1637 skedde en märklig förändring i ägarförhållandena för tomten. En andel om 1 mantal styckades av till Erich i Tåholt. Sedan, år 1646, övergick Tåholts andel till Nils Hielts svärdotter Elin Esbjörnsdotter. I mantalslängden finns anteckningen Elin hos Nils Hielt, som om Elin endast bodde med sin svärfar och sina barn medan hennes make levde någon annanstans. Nils Hielt (1.) dog omkring 1649, och först år 1653 överfördes de mantal som tillhörde Lars Hielt (2.) från fader och make till hans namn. Det verkar som att Lars Nilsson åtminstone under åren 1646–1653 inte bodde i huset hos sin familj och inte heller skulle ha varit rättsligt handlingsförmögen. Det första man tänker på är om han kan ha suttit i fängelse. Hur som helst, var hela tomten efter år 1653 i Lars Hielts ägo fram till hans död år 1669. Då blev änkan Elin Esbjörnsdotter åter ägare till ett i övrigt tomt hus: svärfar och make var döda och de tre sönerna hade gått sin väg. Sex år senare sålde Elin Esbjörnsdotter tomten till konstapeln Johan Bengtsson.
Lars gält (Lars Nilsson Hielt)Domkyrkoförsamling, begravningsbok 2.4.1669
Bröderna Nils Larsson (3.1.), Björn Larsson (3.2.) och
Sigfrid Larsson (3.3.)
Lars Nilsson Hielts och Elin Esbjörnsdotters barn bar – åtminstone i handlingarna – inte släktnamnet Hielt. Orsaken kan man bara gissa sig till. Kanske är det ett tecken på att invandrare i tredje generationen inte längre ville använda ett tydligt nederländskt släktnamn. I Göteborg fanns det dessutom ännu före 1650-talet inga hantverkargillen, och därför fanns det inga påtryckningar att använda ett s.k. hantverksnamn. Hur som helst, använde de flesta hantverkare under perioden enbart patronymikon.
I början av 1660-talet arbetade Nils Larsson i sin fars verkstad vid Södra Larmgatan, medan fadern närmade sig 60 års ålder. Sedan dog hans bror, murmästaren Björn Larsson (3.2.), år 1664 eller 1665, ganska ung – kanske under 40 år. Björn efterlämnade sju ännu minderåriga barn, av vilka Björns andra hustru, änkan Ingeborg Gunnarsdotter, tog med sig fyra av sina egna barn in i ett nytt äktenskap. De tre sönerna från Björns första äktenskap blev faderlösa och ställdes under förmyndarskap av deras två farbröder. Björns bror, murmästaren Sigfrid Larsson (3.3.), försvarade pojkarnas rättigheter i rådstugan. Uppgifterna i denna artikel bygger på rådhusrättens protokoll.
Den äldsta av Björn Larssons tre söner var drabbad av fallandesot (bråttfälling) (4.1.) och levde som vårdtagare på hospital. Namnet på den följande sonen i åldersordning nämns inte (4.2.); i bouppteckningen står bara "en son som lärde hantverk i Stockholm". Den tredje sonen (4.3) hade gått till sjöss (utseglad till Spanien). Om den mellersta sonen vet man alltså säkert att han år 1663 eller 1664 reste från Göteborg till Stockholm. Han var en 14–16-årig föräldralös hantverkslärling, vars far hette Björn och vars farföräldrar använde släktnamnet Hielt. Troligen reste han inte ensam, utan tillsammans med sin farbror Nils Larsson, som var barnlös och hade tagit den föräldralöse pojken som lärling och kanske också som fosterbarn.
Svarvaren Nils levde i Åbo tillsammans med sin hustru Anna fram till senare delen av 1660-talet. De var barnlösa. Man vet inte varifrån de hade kommit, och den första uppgiften är från år 1669, då Nils svarvaren nämns ha verkat som värderingsman[1], vilket torde betyda att de hade bott i Åbo redan en tid. Nästa uppgift är från år 1675, där det berättas att Börjel Björnsson var den enda gesällen hos svarvaren Nils änka i Aninkais södra kvarter. Släktskap skulle väl förklara varför Börjel blev kvar som gesäll och mästare i Nils Svarvarens hushåll. I mantalslängden för år 1676 är Börjel redan svarvarmästare och gift med Kirstin Nilsdotter. Nästa anteckning i handlingarna är från år 1685 och där används om Börjel hans farföräldrars släktnamn Hielt. Detta kan ha påverkats av att hantverkargillena redan verkade i Åbo och även om det ännu inte var obligatoriskt, började mästarna i praktiken ändå gradvis använda fasta släktnamn.
'
-----------------------------
Litteratur:
Andersson, Bertil: Göteborgs historia, näringsliv och samhällsutveckling. Från fästningstad till handelstad 1619–1820. Stockholm: Nerenius & Santérus. (1996)
Dahl, Olga: Det äldsta Göteborgs roteindelning. Sveriges släktforskarförbund. Årsbok 1989.
Jakobsson, Håkan: Dutch experts in the early modern Swedish state. Employment strategies and knowledge building, 1560-1670. Doktorsavhandling, Stockholms universitet. (2021)
Lottum, Jelle van: Across the North Sea. The impact of the Dutch Republic on international labour migration, c. 1550-1850. (2007)
Långström, Erland: Göteborgs stads borgarelängd 1621-1864. 1926
Perälä, Seppo: Sukupuusta sorvattua. Niclas Hjeltin ja Margaretha Caloanderin esivanhemmat. (2002)
Scander, Ralf : Karl IX:s Göteborg på Hisingen, en holländsk koloni med svenskt medborgarskap. Göteborg: Göteborgs hembygdsförbund. (1975)
Veenstra, Raimond: Bilagor till Borgarlängderna i Nya Lödöse (1599-1605). www.nyalodose.se
Veenstra, Raimond: Var Karl IX:s Göteborg en holländsk koloni? En källkritisk diskussion utifrån bland annat nederländska källor. Artikel i Göteborg förr och nu (2006)
Kaarle Wirta, Katja Tikka, Henri M. Hannula, Kalle Kananoja: Suurvallan rakentajat. Ruotsin ja Alankomaiden yhteistyö uuden ajan alussa. (2023).
Andra källor:
Wilhelm Berg: Genealogiska anteckningar om Göteborgssläkter. (Manuskript 1939)
Olga Dahl: Göteborgs tomtägare 1637–1807. (Manuskript 2007). http://www.gbgtomter.se/
Göteborgs stad: Historiska kartor.
Arkivdigital: Göteborgs bouppteckningar 1663–96
Arkivdigital: Göteborgs rådhusrätts protokoll 1624, 1665–68
Riksarkivet: Göteborgs Domkyrkoförsamling: död- och begravningsbok 1669-1671
Riksarkivet: Göteborgs Mantallängd 1655
Det Gamla Göteborg. http://gamlagoteborg.se/
Lars Nilsson Hielts och Elin Esbjörnsdotters barn bar – åtminstone i handlingarna – inte släktnamnet Hielt. Orsaken kan man bara gissa sig till. Kanske är det ett tecken på att invandrare i tredje generationen inte längre ville använda ett tydligt nederländskt släktnamn. I Göteborg fanns det dessutom ännu före 1650-talet inga hantverkargillen, och därför fanns det inga påtryckningar att använda ett s.k. hantverksnamn. Hur som helst, använde de flesta hantverkare under perioden enbart patronymikon.
I början av 1660-talet arbetade Nils Larsson i sin fars verkstad vid Södra Larmgatan, medan fadern närmade sig 60 års ålder. Sedan dog hans bror, murmästaren Björn Larsson (3.2.), år 1664 eller 1665, ganska ung – kanske under 40 år. Björn efterlämnade sju ännu minderåriga barn, av vilka Björns andra hustru, änkan Ingeborg Gunnarsdotter, tog med sig fyra av sina egna barn in i ett nytt äktenskap. De tre sönerna från Björns första äktenskap blev faderlösa och ställdes under förmyndarskap av deras två farbröder. Björns bror, murmästaren Sigfrid Larsson (3.3.), försvarade pojkarnas rättigheter i rådstugan. Uppgifterna i denna artikel bygger på rådhusrättens protokoll.
Den äldsta av Björn Larssons tre söner var drabbad av fallandesot (bråttfälling) (4.1.) och levde som vårdtagare på hospital. Namnet på den följande sonen i åldersordning nämns inte (4.2.); i bouppteckningen står bara "en son som lärde hantverk i Stockholm". Den tredje sonen (4.3) hade gått till sjöss (utseglad till Spanien). Om den mellersta sonen vet man alltså säkert att han år 1663 eller 1664 reste från Göteborg till Stockholm. Han var en 14–16-årig föräldralös hantverkslärling, vars far hette Björn och vars farföräldrar använde släktnamnet Hielt. Troligen reste han inte ensam, utan tillsammans med sin farbror Nils Larsson, som var barnlös och hade tagit den föräldralöse pojken som lärling och kanske också som fosterbarn.
Svarvaren Nils levde i Åbo tillsammans med sin hustru Anna fram till senare delen av 1660-talet. De var barnlösa. Man vet inte varifrån de hade kommit, och den första uppgiften är från år 1669, då Nils svarvaren nämns ha verkat som värderingsman[1], vilket torde betyda att de hade bott i Åbo redan en tid. Nästa uppgift är från år 1675, där det berättas att Börjel Björnsson var den enda gesällen hos svarvaren Nils änka i Aninkais södra kvarter. Släktskap skulle väl förklara varför Börjel blev kvar som gesäll och mästare i Nils Svarvarens hushåll. I mantalslängden för år 1676 är Börjel redan svarvarmästare och gift med Kirstin Nilsdotter. Nästa anteckning i handlingarna är från år 1685 och där används om Börjel hans farföräldrars släktnamn Hielt. Detta kan ha påverkats av att hantverkargillena redan verkade i Åbo och även om det ännu inte var obligatoriskt, började mästarna i praktiken ändå gradvis använda fasta släktnamn.
'
-----------------------------
Litteratur:
Andersson, Bertil: Göteborgs historia, näringsliv och samhällsutveckling. Från fästningstad till handelstad 1619–1820. Stockholm: Nerenius & Santérus. (1996)
Dahl, Olga: Det äldsta Göteborgs roteindelning. Sveriges släktforskarförbund. Årsbok 1989.
Jakobsson, Håkan: Dutch experts in the early modern Swedish state. Employment strategies and knowledge building, 1560-1670. Doktorsavhandling, Stockholms universitet. (2021)
Lottum, Jelle van: Across the North Sea. The impact of the Dutch Republic on international labour migration, c. 1550-1850. (2007)
Långström, Erland: Göteborgs stads borgarelängd 1621-1864. 1926
Perälä, Seppo: Sukupuusta sorvattua. Niclas Hjeltin ja Margaretha Caloanderin esivanhemmat. (2002)
Scander, Ralf : Karl IX:s Göteborg på Hisingen, en holländsk koloni med svenskt medborgarskap. Göteborg: Göteborgs hembygdsförbund. (1975)
Veenstra, Raimond: Bilagor till Borgarlängderna i Nya Lödöse (1599-1605). www.nyalodose.se
Veenstra, Raimond: Var Karl IX:s Göteborg en holländsk koloni? En källkritisk diskussion utifrån bland annat nederländska källor. Artikel i Göteborg förr och nu (2006)
Kaarle Wirta, Katja Tikka, Henri M. Hannula, Kalle Kananoja: Suurvallan rakentajat. Ruotsin ja Alankomaiden yhteistyö uuden ajan alussa. (2023).
Andra källor:
Wilhelm Berg: Genealogiska anteckningar om Göteborgssläkter. (Manuskript 1939)
Olga Dahl: Göteborgs tomtägare 1637–1807. (Manuskript 2007). http://www.gbgtomter.se/
Göteborgs stad: Historiska kartor.
Arkivdigital: Göteborgs bouppteckningar 1663–96
Arkivdigital: Göteborgs rådhusrätts protokoll 1624, 1665–68
Riksarkivet: Göteborgs Domkyrkoförsamling: död- och begravningsbok 1669-1671
Riksarkivet: Göteborgs Mantallängd 1655
Det Gamla Göteborg. http://gamlagoteborg.se/
[1] Hjeltarna i 1600-talets Göteborg (9/2022)
[2] Domkyrkoförsamlingen ja Deutsche Kirchengemeinde Christinæ.
[3] Olga Dahl: Göteborgs tomtägere 1637-1807. http://www.gbgtomter.se/
[4] https://www.gbgtomter.se/Rote_6/6.26.pdf
[5] August Hjelt: Släkten Hjelt (1903)
[6] Raimond Veenstra: Nya Lödöse och Karl IX:s Göteborg https://www.raimondveenstra.nl/sv
