I familjetraditionen har piphyllan på bilden burit namnet ”Ottos piphylla” under lång tid efter Otto Hjelt, från vilken den ärvdes av hans ättlingar. Det finns fortfarande tretton pipor på hyllan. År 2018 granskade Anna Perälä Christian Ludvig Hjelts bouppteckning från 1849 och noterade bland lösören nämndes en piphylla med tretton pipor. Christian Ludvig dog vid 63 års ålder, så hyllan kan uppskattas nu vara omkring tvåhundra år gammal. Vi måste alltså vänja oss vid att kalla hyllan för ”Christian Ludvigs piphylla”.
Otto Hjelt var en 26-årig filosofie doktor och medicinstudent när han ärvde piphyllan. Hans barnbarn Greta Hjelts redogörelse tyder på att Ottos pipanvändning inte varade mer än två eller tre år. Därefter har piporna med andra ord varit rena prydnadsföremål i mer än 160 år.
I sin bok berättar Greta Hjelt om hur hon två gånger lyssnat på Otto Hjelts berättelse om piphyllan på väggen i sitt arbetsrum. Första gången när Greta var ännu en ung flicka presenterade Otto Lepola-hemmet för en av Gretas kusiner:
"Vad är det på den där väggen? Ett stort antal pipor. Har farfar rökt så många vackra pipor”, frågade flickorna.
"I min ungdom rökte jag, men när jag läste till läkare och lärde mig mer om tobakens och alkoholens skadliga effekt på människokroppen, bestämde jag mig för att lämna alla giftiga ämnen bakom mig. Dessa pipor är nu bara vackra minnessaker. Jag har ställt ut dem i mitt rum så att jag bättre kan presentera dem för yngre generationer och berätta för dem hur mycket skada de kan göra på människor. De är en varning till alla: sluta röka, börja aldrig röka. Rök inte papyross, än mindre en pipa!
Farfar gör en paus, funderar länge och ler sedan.
– Det är bra att tjejer inte röker.
Ett annat fall var senare 1913 då Greta tog med sig sin fästman Väinö Krohn för att presentera honom för farfar. Otto Hjelt visade sitt arbetsrum åt sin son Augusts blivande svärson och sade: I min ungdom rökte jag, men slutade sedan när jag lärde mig hur farligt det är. Det är rådet jag ger dig: rök aldrig! Det är vad jag har brukat ge råd till svärsöner som kommer in i familjen.
Greta Krohn: Isoäiti kertoo (Mormor
berättar), 1967
