Hjeltarna i Göteborg

   För fyra år sedan skrev jag om Hielt-familjen som levde i Göteborg på 1600-talet[1]. Då konstaterade jag att man inte kunde säga något helt säkert om deras samband med Hjeltarna i Åbo. Jag presenterade ändå den tänkta saknade pusselbiten som ännu skulle behövas för att kunna fastställa sambandet: en son till göteborgaren Lars Hielt och Elin Esbjörnsdotter, som skulle bära namnet Björn Larsson. Nu har en lämplig kandidat hittats, och även om saken fortfarande inte är hundraprocentigt säker har jag ändå, på denna grund, skrivit om berättelsen om Göteborgs Hieltar. I denna text använder jag släktnamnsformen Hielt, eftersom den var i bruk på 1600-talet i Göteborg och Åbo. Formen Hjelt började användas först i mitten av 1700-talet.

   Att reda ut släktförbindelserna mellan invånarna i 1600-talets Göteborg är synnerligen svårt, eftersom arkiven från stadens då två församlingarna[2] nästan helt har brunnit upp. Olga Dahl har gjort ett enormt arbete genom att från mikrofilmer samla in all möjlig information om ägarna till Göteborgs över 800 tomter ur andra arkiv: mantalslängder, bouppteckningar, rådhusrättens och rådets protokoll osv.[3] Allt detta har ännu inte digitaliserats i sin helhet. I sitt manuskript återger Dahl ett rättsprotokoll från år 1665[4], där murmästaren Sigfrid Larsson (3.3) försvarar de minderåriga barnens rätt till arvet efter hans avlidne bror, murmästaren Björn Larsson (3.2.). Dokumentet är det enda som ger familjeuppgifter om de personer som intresserar oss – och lyckligtvis just den familjen som är länken mellan Göteborg och Åbo. Släktdiagrammet som presenterades 2024 ser nu annorlunda ut, eftersom grenarna 3.2 och 3.3 har lagts till:

Släkten Hielt i Göteborg

   Den nu tillagda saknade biten består i diagrammet av Björn Larsson (3.2.) och hans familj. Inga handlingar har bevarats som skulle visa hur bitarna hör ihop; alla kopplingar bygger på bedömningar. Några motsägelser finns dock inte, och helheten stämmer väl med de antaganden som olika forskare har framfört om Åbo-Hjeltarnas ursprung. Till exempel passar antagandet att Börjel Björnsson kom till Åbo som lärling tillsammans med sin morbror, svarvaren Nils, och dennes hustru väl in i diagrammet. Detta knyter den tillagda biten tydligt till tidigare uppgifter om Göteborgs Hielter och även till äldre uppgifter om Åbos Hielter.

   Bitarna binds naturligtvis samman av släktnamnet Hielt, som användes i både Göteborg och Åbo. Vid den tiden förekommer namnet oftast i Nederländerna, särskilt i Brabant, men även där är det sällsynt. I Sverige har man – utöver de ovan nämnda – bara stött på ett fall i Göteborg och ett annat i Bohuslän.

   De knappa källuppgifterna från Göteborg framgår av att av diagrammets 17 personer är endast en exakt födelsetid känd. Övrigas födelse- och levnadsår har uppskattats så att det inte uppstår motsägelser i deras inbördes relationer. Tilde-tecknet (~) anger en tidsuppskattning med en felmarginal i storleksordningen ± 3 år.

   Även en sådan detalj som namngivningsbruket binder samman diagrammets delar. På den tiden var det vanligt att föräldrar gav sin förstfödde son farfaderns förnamn och nästa son morfaderns förnamn. Så tycks åtminstone Lars Nilsson Hielt (2.) och Elin Esbjörnsdotter ha gjort beträffande sina två första söner. Sönernas födelsetider är okända, men utifrån detta kan de tre bröderna åtminstone ordnas i åldersföljd. Björn Larsson (3.2.) verkar i sin tur ha fortsatt namngivningsbruket när det gäller hans son Lars Björnsson, och i bouppteckningen nämns Lars också som den första av de tre sönerna.

   Förfäderlinjen som börjar med Björn Larsson (3.2.) och slutar med Esbjörn Andersson är en elegant förklaring till en sak jag tidigare har undrat över: släkttraditionen och DNA-testerna pekar tydligt mot Nederländerna, men förnamnet Björn är samtidigt så skandinaviskt som det kan vara. Esbjörn förekom förr i formen Asbjǫrn och betydde att bäraren är skyddad av gudarna och stark som en björn (As = asa).

   I diagrammet fäster man sig vid att ingen av Lars Nilsson Hielts (2.) tre söner använde släktnamn, åtminstone inte i handlingarna. I Åbo-handlingarna förekommer Nils Larssons (3.1.) namn två gånger i formen Nils Svarvaren. I Dahlströms kortregister finns vid Nils Svarvaren en gåtfull anteckning (Niels Svarvare = Hielt?). Även Börjel Björnssons namn i Åbo förekommer i de två första handlingarna utan släktnamn, men därefter oftast i formen Hielt. Nederländska köpmän behöll i regel sina ursprungliga namn länge, vissa ända in i vår tid. Däremot assimilerades hantverkare och tjänstefolk snabbt i sitt nya hemland genom att göra sina namn skandinaviska – till släktforskarnas huvudvärk.

   I ingen bevarad handling framgår vilket yrke de Hielt-namnbärande männen i Göteborg hade. Köpmän var de inte, men de hörde till stadens borgerskap, så den enda möjligheten är att de var hantverkare. Den Nils Larsson som flyttade till Åbo utövade sannolikt samma svarvareyrke redan i Göteborg, och därför finns goda skäl att anta att även hans far och farfar tillhörde samma yrkeskår. I handlingarna från Göteborgs första år nämns endast en svarvare vid namn, men nog hade det utan tvekan funnits plats för en till.


1. Nils Gunnarsson Hielt

   August Hjelt skrev år 1903: En ännu för några decennier sedan berättad tradition visste förtälja, att släkten skulle härstamma från provinsen eller staden Geldern i Holland samt att en dess äldste medlem inflyttat till landet [Sverige] öfver norra Tyskland.[5] Den i släkttraditionen nämnda äldsta medlemmen som kom till Sverige kan ha varit Nils Gunnarsson Hielt eller hans far. Resultaten av Y-DNA-tester som gjorts på släktens män tyder också på att våra förfäder kom söderifrån till Europas lågländer, till Nedre Rhen omkring 900 f.Kr.

   För att utveckla handeln mellan Sverige och Holland grundade Karl IX år 1603 vid Göta älvs mynning en stad som uttryckligen byggdes för holländare. Staden kallas Karl IX:s Göteborg för att skilja den från dagens Göteborg. Dit flyttade, utöver många holländska köpmän, även holländska och tyska hantverkare för att bygga staden, eftersom Sverige inte hade tillräckligt med behövlig arbetskraft. Det är i denna migrationsvåg som Hieltarnas ankomst till Sverige passar bäst. Hantverkaren Nils Gunnarsson Hielt skulle då ha varit en ung man, så det kan ha varit han själv – eller så kom han tillsammans med sin far.

   Kan en man vars far har ett så skandinaviskt namn som Gunnar vara av holländskt ursprung? Ja, det kan han – om man ska tro den nederländske forskaren Raimond Veenstra: ”[i 1600-talets Göteborg] kan man inte använda den enskildes för- eller efternamn för att avgöra etnicitet. I synnerhet stavningen av namn var i Europa under denna tid så inkonsekvent att de som flyttade över en landgräns ofta anpassade stavningen av sitt utländska namn till något man förstod i landet man befann sig. Andries eller Anders kan vara en och samma person”.[6] Ett bra exempel är tunnbindaren Andries Gondersen, som tillsammans med 28 andra nederländska reformerta år 1604 skickade ett brev till sin moderkyrka i Amsterdam där de bad om stöd till att upprätthålla en predikants tjänst. År 1637 dök samme man upp i Göteborgs första mantalslängd under namnet Anders Gunnarsson. På motsvarande sätt kan Nils Gunnarsson Hielt tidigare ha hetat Niclas Gondersen Hielt. Veenstra kritiserar svenska forskare för att de, utifrån invånarnas namn, gav en missvisande bild av Göteborgs befolknings etniska sammansättning.

   Efter danskarnas förödelse år 1611 återstod av Göteborg endast den reformerta kyrkans stenfot. De flesta holländare flydde tillbaka till sitt gamla hemland, men en del flyttade till staden Nya Lödöse cirka åtta kilometer bort[7]. Bland dem fanns också Nils Hielt, som enligt en handling var medlem av Nya Lödöses borgerskap åren 1614–1619.

   Gustav II Adolf påbörjade genomförandet av den nya staden Göteborg år 1619, och invånarna började flytta dit från och med 1621. Troligen hörde holländare och andra hantverkare åter till de första som byggde staden. Den första anteckningen om Nils Hielt i det nya Göteborg finns i rådets protokoll den 25.8.1636, som är upptecknat på lågtyska: ”Nils Hielts fraw ist heut dato vor Gericht erschienen …” Det vill säga: ”Niels Hielts hustru har i dag infunnit sig inför rätten och berättat att hon tagit till sig dottern till en kvinna vid namn Agnes, som omkommit vid skampålen. Eftersom hustrun inte har råd att sköta flickan, bad hon rådet att sälja de kläder som flickans mor hade använt och på så sätt ersätta de kostnader som Agnes barn medfört.”

Nils Hielt (Mantalslängd 1637)

   Nybyggare lockades med 16 års skattefrihet, vilket gjorde att de första mantalslängderna upprättades först för år 1637, men Hieltarna hade säkert redan då bott i sitt hus i över 25 år. Nils Hielts tomt om 2 mantal låg i kvarteret Larmtrumman i hörnet av Södra Larmgatan och Korsgatan (numera Södra Larmgatan 22).


2. Lars Nilsson Hielt och Elin Esbjörnsdotter

   År 1637 skedde en märklig förändring i ägarförhållandena för tomten. En andel om 1 mantal styckades av till Erich i Tåholt. Sedan, år 1646, övergick Tåholts andel till Nils Hielts svärdotter Elin Esbjörnsdotter. I mantalslängden finns anteckningen Elin hos Nils Hielt, som om Elin endast bodde med sin svärfar och sina barn medan hennes make levde någon annanstans. Nils Hielt (1.) dog omkring 1649, och först år 1653 överfördes de mantal som tillhörde Lars Hielt (2.) från fader och make till hans namn. Det verkar som att Lars Nilsson åtminstone under åren 1646–1653 inte bodde i huset hos sin familj och inte heller skulle ha varit rättsligt handlingsförmögen. Det första man tänker på är om han kan ha suttit i fängelse. Hur som helst, var hela tomten efter år 1653 i Lars Hielts ägo fram till hans död år 1669. Då blev änkan Elin Esbjörnsdotter åter ägare till ett i övrigt tomt hus: svärfar och make var döda och de tre sönerna hade gått sin väg. Sex år senare sålde Elin Esbjörnsdotter tomten till konstapeln Johan Bengtsson.

 

Lars gält (Lars Nilsson Hielt)

Domkyrkoförsamling, begravningsbok 2.4.1669

Bröderna Nils Larsson (3.1.), Björn Larsson (3.2.) och 

Sigfrid Larsson (3.3.)

   Lars Nilsson Hielts och Elin Esbjörnsdotters barn bar – åtminstone i handlingarna – inte släktnamnet Hielt. Orsaken kan man bara gissa sig till. Kanske är det ett tecken på att invandrare i tredje generationen inte längre ville använda ett tydligt nederländskt släktnamn. I Göteborg fanns det dessutom ännu före 1650-talet inga hantverkargillen, och därför fanns det inga påtryckningar att använda ett s.k. hantverksnamn. Hur som helst, använde de flesta hantverkare under perioden enbart patronymikon.

   I början av 1660-talet arbetade Nils Larsson i sin fars verkstad vid Södra Larmgatan, medan fadern närmade sig 60 års ålder. Sedan dog hans bror, murmästaren Björn Larsson (3.2.), år 1664 eller 1665, ganska ung – kanske under 40 år. Björn efterlämnade sju ännu minderåriga barn, av vilka Björns andra hustru, änkan Ingeborg Gunnarsdotter, tog med sig fyra av sina egna barn in i ett nytt äktenskap. De tre sönerna från Björns första äktenskap blev faderlösa och ställdes under förmyndarskap av deras två farbröder. Björns bror, murmästaren Sigfrid Larsson (3.3.), försvarade pojkarnas rättigheter i rådstugan. Uppgifterna i denna artikel bygger på rådhusrättens protokoll.

   Den äldsta av Björn Larssons tre söner var drabbad av fallandesot (bråttfälling) (4.1.) och levde som vårdtagare på hospital. Namnet på den följande sonen i åldersordning nämns inte (4.2.); i bouppteckningen står bara "en son som lärde hantverk i Stockholm". Den tredje sonen (4.3) hade gått till sjöss (utseglad till Spanien). Om den mellersta sonen vet man alltså säkert att han år 1663 eller 1664 reste från Göteborg till Stockholm. Han var en 14–16-årig föräldralös hantverkslärling, vars far hette Björn och vars farföräldrar använde släktnamnet Hielt. Troligen reste han inte ensam, utan tillsammans med sin farbror Nils Larsson, som var barnlös och hade tagit den föräldralöse pojken som lärling och kanske också som fosterbarn.

   Svarvaren Nils levde i Åbo tillsammans med sin hustru Anna fram till senare delen av 1660-talet. De var barnlösa. Man vet inte varifrån de hade kommit, och den första uppgiften är från år 1669, då Nils svarvaren nämns ha verkat som värderingsman[1], vilket torde betyda att de hade bott i Åbo redan en tid. Nästa uppgift är från år 1675, där det berättas att Börjel Björnsson var den enda gesällen hos svarvaren Nils änka i Aninkais södra kvarter. Släktskap skulle väl förklara varför Börjel blev kvar som gesäll och mästare i Nils Svarvarens hushåll. I mantalslängden för år 1676 är Börjel redan svarvarmästare och gift med Kirstin Nilsdotter. Nästa anteckning i handlingarna är från år 1685 och där används om Börjel hans farföräldrars släktnamn Hielt. Detta kan ha påverkats av att hantverkargillena redan verkade i Åbo och även om det ännu inte var obligatoriskt, började mästarna i praktiken ändå gradvis använda fasta släktnamn.

'
-----------------------------

Litteratur:

Andersson, Bertil: Göteborgs historia, näringsliv och samhällsutveckling. Från fästningstad till handelstad 1619–1820. Stockholm: Nerenius & Santérus. (1996)
Dahl, Olga: Det äldsta Göteborgs roteindelning. Sveriges släktforskarförbund. Årsbok 1989.
Jakobsson, Håkan: Dutch experts in the early modern Swedish state. Employment strategies and knowledge building, 1560-1670. Doktorsavhandling, Stockholms universitet. (2021)
Lottum, Jelle van: Across the North Sea. The impact of the Dutch Republic on international labour migration, c. 1550-1850. (2007)
Långström, Erland: Göteborgs stads borgarelängd 1621-1864. 1926
Perälä, Seppo: Sukupuusta sorvattua. Niclas Hjeltin ja Margaretha Caloanderin esivanhemmat. (2002)
Scander, Ralf : Karl IX:s Göteborg på Hisingen, en holländsk koloni med svenskt medborgarskap. Göteborg: Göteborgs hembygdsförbund. (1975)
Veenstra, Raimond: Bilagor till Borgarlängderna i Nya Lödöse (1599-1605). www.nyalodose.se
Veenstra, Raimond: Var Karl IX:s Göteborg en holländsk koloni? En källkritisk diskussion utifrån bland annat nederländska källor. Artikel i Göteborg förr och nu (2006)
Kaarle Wirta, Katja Tikka, Henri M. Hannula, Kalle Kananoja: Suurvallan rakentajat. Ruotsin ja Alankomaiden yhteistyö uuden ajan alussa. (2023).

Andra källor:

Wilhelm Berg: Genealogiska anteckningar om Göteborgssläkter. (Manuskript 1939)
Olga Dahl: Göteborgs tomtägare 1637–1807. (Manuskript 2007). http://www.gbgtomter.se/
Göteborgs stad: Historiska kartor.
Arkivdigital: Göteborgs bouppteckningar 1663–96
Arkivdigital: Göteborgs rådhusrätts protokoll 1624, 1665–68
Riksarkivet: Göteborgs Domkyrkoförsamling: död- och begravningsbok 1669-1671
Riksarkivet: Göteborgs Mantallängd 1655
Det Gamla Göteborg. http://gamlagoteborg.se/

[1] Hjeltarna i 1600-talets Göteborg (9/2022) 
[2] Domkyrkoförsamlingen ja Deutsche Kirchengemeinde Christinæ.
[3] Olga Dahl: Göteborgs tomtägere 1637-1807. http://www.gbgtomter.se/
[4] https://www.gbgtomter.se/Rote_6/6.26.pdf
[5] August Hjelt: Släkten Hjelt (1903)

[6] Raimond Veenstra: Nya Lödöse och Karl IX:s Göteborg https://www.raimondveenstra.nl/sv

Mästare Willem i Vasakungarnas tjänst

 

    Översättning: Reija Graeffe-Palmunen, med copilot

   Seppo Perälä utforskade noggrant de gemensamma förfäderna till Hjelt-släktgemenskap i sin forskning från 2001 (Sukupuusta sorvattua: förfäderna av Niclas Hjelt och Margaretha Caloander). Sedan dess har digitaliseringen av arkiv i olika länder tagit stora steg framåt, vilket har lett till att flera av Hjelts förfäder har upptäckts, främst utanför Finland.

   En av dem är den nederländske Willem Boy, som föddes omkring år 1520 i staden Mechelen i hertigdömet Brabant. Han studerade måleri, skulptur och arkitektur vid Sankt Lukasgillet i Antwerpen och blev mästare år 1553. Under sin livstid hann han tjäna tre av de första Vasakungarna som skulptör och arkitekt.

Sarkofagen

 År 1558 började Willem Boy tjäna Gustav Wasa med en lön på 200 silverdaler samt spannmål, livsmedel och en hovdräkt. Kungen avled två år senare, men Willem Boy behöll sin position även vid Erik XIV:s hov. Mästare Willem tycks ha vunnit den unge kungens förtroende, då Erik gav honom i uppdrag att skapa en majestätisk sarkofag för sin fars grav i Uppsala. Uppdraget visade sig vara omöjligt att genomföra i Sverige, ett land som saknade vit marmor och där konstgjutning i brons var nästintill obekant. I februari 1562 reste därför Boy till Antwerpen med 600 riksdaler för att arbeta där.

   Utformningen och tillverkningen av sarkofagen kantades av stora svårigheter; arbetet framskred långsamt och låg länge nere. Sex år senare, 1568, bröt Nederländska frihetskriget ut, den så kallade åttioåriga kriget, och mäster Willem kom att leva mitt i de mest fasansfulla krigshändelserna. År 1572 erövrade spanska trupper under hertig Alba Willems hemstad Mechelen nära Antwerpen. Soldaterna gavs fria tyglar att mörda, våldta och plundra i tre dagar (läs här).

   Fyra år senare upprepades detta i Antwerpen. Staden drabbades av den största massakern i Nederländernas historia, vilket den aldrig återhämtade sig ifrån. Efter förstörelsen förlorade Antwerpen sin status som landets ekonomiska, finansiella och kulturella centrum till Amsterdam.

Massakern i Antwerpen 1576. (Museum Aan de Stroom)

   Willem Boys ekonomiska svårigheter ledde till en långvarig paus i arbetet med sarkofagen. Han hade skuldsatt sig med 1000 daler, och skuldsedlarna hamnade i händerna av änkefrun Elisabet Comperis i Antwerpen. På hennes begäran beslutade stadens magistrat att sätta sarkofagen under kvarstad som säkerhet för hennes lån.

   Willem Boy vände sig till Johan III, som blev rasande när han fick höra att stadens borgare behandlade hans fars monument som en vanlig handelsvara. Kungen krävde att hertig Alba och nederländska köpmän verksamma i Sverige skulle påverka Antwerpens råd, som till slut upphävde beslutet om att beslagta sarkofagen.

   Äntligen, år 1583, tjugotre år efter Gustav Wasas död, kunde man placera sarkofagen i Uppsala domkyrka. Vid kungens sida är avbildade hans första hustru, Katarina av Sachsen-Lauenburg, och hans andra hustru, Margareta Leijonhufvud.

Gustav Wasas sarkofag i Uppsala domkyrkan

  Mästare Willem Boy skapade sarkofager även för Johan III:s familj. Johan och Katarina Jagellonica hade under fyra år varit fångar av Erik XIV på Gripsholms slott. År 1564 fick de där dottern Sibylla, som avled under fångenskapen vid endast ett och ett halvt års ålder. Hon begravdes i Strängnäs domkyrka, men den sarkofagen som mästare Willem byggde stod färdig först efter att Johan blivit kung.

   Efter Katarina Jagellonicas bortgång år 1583 lät Johan III Willem Boy skapa ytterligare en sarkofag i Uppsala domkyrka.

Tre Kronor

   Det allra viktigaste bland Johan III:s många byggnadsprojekt var renoveringen av det kungliga slottet i Stockholm, vilket också blev höjdpunkten i mästare Willems liv under sexton år. Till en början gick bygget trögt, på grund av inkompetenta och korrupta arbetsledare. Svårigheter uppstod också eftersom Johan ansåg sig vara en skicklig arkitekt – vilket han inte var.

   År 1576 tog mästare Willem ansvar på projektet och kallades från året 1577 för kungaslottets arkitekt. Inga detaljerade dokument om byggprocessen har bevarats, men det färdiga slottet finns beskrivet. År 1590 flyttade den kungliga familjen till det nya slottet.

   Slottet kallas Tre Kronor enligt de tre förgyllda kronor som prydde det 77 meter höga huvudtornet. Det var ett mäktigt byggnadskomplex som inte bara fungerade som ett kungligt palats, utan där hade man också placerat Sveriges landets centrala regeringsinstitutioner. Vid ankomsten till slottet passerade man först genom muren, vallgraven och den östra porten till förgården, där en bågig korridor ledde vidare till den stora innergården. Där i den norra hörnan låg slottskyrkan, och på västra kanten låg den kungliga familjens tre våningar högt boningshus. Längs den östra sidan låg rikets centrala administrativa organ: riksbiblioteket och arkivet, förvaltningskollegierna och olika ämbetsverk. Mot söder ledde en gång till en tredje gård, dominerad av det höga Tre Kronor-tornet. De olika byggnaderna bildade ingen harmonisk helhet, men som ett stort byggnadskomplex beläget något högre än sin omgivning upplevdes det ändå som en imponerande syn av de samtida. Hundra år senare, den 7 maj 1697, förstördes hela slottet i en formidabel brand.

Slottet Tre Kronor, den stora innergården.

Norra flygeln till vänster, kanslibyggnaden mitt emot, och kungaslottet till höger.

Tre förgyllda kronor på toppen av Huvudtornet.

Tre Kronor. (Målning i olja 1661, Govert Camphuysen)

   De andra offentliga byggnader som Willem Boy planerade var bland andra Sankt Jakobs kyrka i Stockholm, samt Svartsjö slott och Drottningholm, den kungliga familjens sommarresidens byggt för Katarina Jagellonica, de som Johan III låtit bygga.

Riddarholmkyrkan på 1630-talet. 

Tornspiran är Willem Boys händers verk.

   En kuriositet var tornet på Riddarholmskyrkan. Johan III ville förhöja dess struktur genom att tillföra en hög, spetsig ”spira”, vars utformning han anförtrodde åt mästare Willem. Den trätornspetsen, klädd i koppar, blev hela 66 meter lång, vilket gjorde att tornets totala höjd då var något större än idag.

Familjen

   Willem Boy vigdes med änkan Margareta Larsdotter omkring åren 1574–76. Margaretas första make var myntverkets sekreterare Martin Myntskrivare, som Erik XIV lät ta livet av och konfiskerade hans egendom. Liksom Willem tjänstgjorde även Margareta vid hovet under Johan III:s tid, med ansvar för hushållsartiklar och linnet i kungliga slottet (som åldfru). Willem Boy avled någon gång mellan den 19 april och den 29 november år 1592. Han begravdes i Riddarholmskyrkan.

   Willem och Margareta fick inga gemensamma barn. Däremot hade mästaren Willem fått en dotter före äktenskapet, vars mor är okänd. Dottern, vid namnet Katarina, föddes år 1564 medan Willem bodde i Antwerpen. Katarina gifte sig med den flandriske adelsmannen Lucas van Qvickelberg, som verkade som juvelerare i Stockholm och tjänstgjorde som kunglig arkitekt. Från dem fortsätter släktlinjen till Hjelt-släkten enligt följande:

I Willem Boy (* n. 1520 Mechelen) & NN

II Katarina Boy (* 1564 Antwerpen) ∞ Lucas van Qvickelberg

III Maria von Qvickelberg (* 1582 Stockholm) ∞ Hans Gubbertz

IV Catharina Gubbertz (* 1601 Stockholm) ∞ Balthazar Wernle

V Magdalena Wernle (* 1632 Åbo) ∞ Jost Schultz

VI Niclas Schulz (* 1660 Åbo) ∞ Margaretha Wittfooth

VII Margaretha Schultz (* 1689 Åbo) ∞ Hans Schele

VIII Margareta Schele (* 1707 Åbo) ∞ Carl Siercken

IX Margaretha Siercken (* 1730 Åbo) ∞ Carl Caloander

X Margaretha Caloander (* 1754 Åbo) ∞ Niclas Hjelt

Källmaterial:

Hahr, August: Willem Boy i Svenskt biografiskt lexikon (1925). Riksarkivet

Sandén, Gudrun: Vilhelm Boy. Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut, 2000.

Nordisk Familjebok 1905: Boy, Willem.

Willem Boy – peintre, sculpteur, architecte, Bulletin du Cercle archéologique, littéraire et artistique de Malines (Volume 20), 1889.

Wikipedia: Willem Boy.

Hjältarnas fotspår

   Namnet Hjelt började användas i vår släkt först i mitten av 1700-talet. Innan dess använde våra förfäder i Åbo namnet Hielt. Samma efternamn användes under tre generationer av våra förfäder som bodde i Göteborg i början av 1600-talet. Denna namnpraxis stämmer helt överens med etymologin för det svenska ordet hjälte.

helt -> hielt -> hjelt -> hjälte (Svenska Akademins Ordbok)

”Tå Dauid thet hörde, sende han Ioab tijt medh hela the hieltars häär”. (1541)

(När David hörde detta sände han Joab dit med hela sin hjältestyrka.)

   Eftersom vår släktens holländska ursprung är en mycket intressant fråga, är det väl värt att undersöka etymologin bakom det holländska ordet ”held”, som betyder hjälte, och om det finns några kopplingar till ordet ”hielt”. Före mitten av 1500-talet fanns det inget enhetligt nederländskt tal- eller skriftspråk. I Nederländerna användes mellan 1150 och 1550 det så kallade mellanholländska språket (middelnederlandisch), men det var inte ett egentligt språk utan en benämning för de västgermanska dialekter som talades efter fornnederländska i det nutidens holländska språkområdet. Dialekterna hade inget gemensamt skriftspråk, men ömsesidig förståelse mellan dialekterna var mycket stor.

   ”Hielt” var inte det vanligaste ordet för ”hjälte” i Nederländerna, utan man använde snarare dess varianter i olika dialekter: helet, heelt, heilt, hilt, helt. Det vanligaste av dessa var ”helt”, och det därav utvecklade ordet ”held” togs med i det moderna nederländska språket. På kartan här intill visas de tre mellanholländska dialekterna där detta sällsynta ord för hjälte, hielt, förekommer: hollandsdialekten i det nuvarande provinsen Holland samt södra-brabant och flamska i det nuvarande Belgien. I dessa dialekter skedde en förändring så att diftongen /ee/ ändrades till formen /ie/. Till exempel steen (sten) --> stien, så analogt heelt (hjälte) --> hielt. Efter mitten av 1500-talet, när de olika dialekterna slogs samman till det nuvarande nederländska språket (nederlandse standaardtaal), försvann ordformen hielt, liksom många andra dialektord, in i historien. Men dess användning som efternamn fortsatte.

Etymologin bakom det nederländska ordet ”held” (hjälte) ser ut alltså ungefär så här:

                 helt -- > held
helet -->
                heelt --> hielt (†)

Ende God gaf hem den zege so groot,
Dat hi die meerre hielt slouch doot. (ur en dikt från 1283)

(Och Gud gav honom så stor kraft,
att han fällde den större hjälten till döds.)

   Även som efternamn minskade ordet Hielts användningen i Nederländerna och den upphörde nästan helt. Jag har hittat bara 38 personer med namnet Hielt från 1600-talet i olika delar av Europa (se bilagan). Källorna är GeneaNet (över tre miljarder personuppgifter från hela världen) och ArkivDigital (21 miljoner uppgifter om födda, avlidna och personer i bouppteckningar i Sverige). Av dessa finns 15 i det dåvarande Nederländerna, alla i de tre ovannämnda dialektområdena. Till dessa skulle man kunna lägga till sju personer med namnet Hielt som bodde i Göteborg och som troligen var från Nederländerna. Bland nederländarna drar tio personer uppmärksamheten till sig, vilka har bott i Antwerpen och dess omgivningar (se karta). Det finns också andra faktorer som gör just detta område intressant när man undersöker släkten Hjelts ursprung.

   Databaserna är förstås inte heltäckande, men man får en viss uppfattning om hur sällsynt namnet Hielt har varit när man jämför den med dess vanligare variant Helt. Totalt finns det 1 400 personer som använt namnet Helt sedan början av1600-talet och tidigare, varav 985 levde i de aktuella dialektområdena. Till exempel skepparen Roluf Helt (född i Göteborg), som har behandlats i bloggartiklar tidigare. Det finns också fall där samma person har använt båda varianter Hielt och Helt, vilket man bör ha i åtanke vid undersökningar.

--------------------------------------
Översättning från finska DeepL Translator.
Tack för hjälpen med att reda ut krångligheterna i det nederländska språket:
Titia Schuurman, översättare och
Norman Langerak, lektor i nederländska språket vid Helsingfors universitet

Källor:
Geneanet. En databas med uppgifter om över 3 miljarder personer till hjälp för släktforskare.

ArkivDigital. Svenska kyrkoböcker och bouppteckningar. Digitaliserat personregister med 20 miljoner personer.
Svenska Akademiens Ordbok. Etymologisk ordbok över svenska språket.

Digitale bibliotheek voor de Nederlandse letteren. Digital bibliotek för nederländsk litteratur.

Middelnederlandsch woordenboek. Instituut voor de Nederlandse taal. Etymologisk ordbok över mellanholländska språket (1250–1550).

Wikipedia: Middle Dutch. Den mest grundliga och högkvalitativa av artiklarna om det mellanholländska språket.

---------------------------------------
Bilaga:

Personer med namnet Hielt under 1600-talet:
Stat enligt nuvarande statsgränser.

s. = född, v. vigd, k. = död, m. = nämnd

Stat	Namn	Tid och plats
Belgien	Marcus de Hielt	s. 1605 Antwerpen
Belgien	Maria de Hielt	s. 1645 Antwerpen
Belgien	Balduinus de Hielt	s. 1605 Antwerpen
Belgien	Adrianus de Hielt	m. 1648 Mariekerke
Belgien	Catharina de Hielt	k. 1734 Antwerpen Sint-Adams
Belgia	Michael de Hielt	s. 1692 Flandern Baasrode
Belgien	Maria Anna d´Hielt	s. 1690 Flandern Baasrode
Belgien	Margaretha d´Hielt	s. 1637 Flandern Hamme
Belgien	Simonis d´Hielt	m. 1662 Flandern Hamme
Belgien	Bartholomeus de Hielt	v. 1638 Londerzeel
England	Joseph Hielt	s. 1689 Gloucester Longney
England	Anthony Hielt	m. 1689 Gloucester Longney
Holland	Jefgen Hielt	s. 1648 Amsterdam
Holland	Petronella van der Hielt	s. 1669 Amsterdam
Holland	Pieter Hielt	m. 1648 Amsterdam
Holland	Joannis van der Hielt	m. 1669 Amsterdam
Latvien	Anna Marija Hielt	s. 1661 Jelgava Nurmuiza
Latvien	Hans Georg Hielt	m. 1661 Jelgava Nurmuiza
Latvien	Johan Hielt	m. 1664 Jelgava Nurmuiza
Latvien	Johan Jürgen Hielt	m. 1664 Jelgava Nurmuiza
Frankrike	Simon Hielt	vih. 1506 France-Nord Douai
Frankrike	Marise Hielt	s. 1665 Haut-Rhin Mertzen
Frankrike	Leonard Hielt	k. 1677 Haut-Rhin Mertzen
Sverige	Henning Hielt	m. 1721 Bohuslän Valla
Sverige	Olof    Hielt	m. 1605 Nya Lödöse
Sverige	Olof Olofsson Hielt	m. 1605 Nya Lödöse
Sverige	Nils Gustavsson Hielt	m. 1637 Göteborg
Sverige	Lars Nilsson Hielt	m. 1653 Göteborg
Sverige	Nils Larsson Hielt	m. 1666 Göteborg
Sverige	Abraham   Hielt	m. 1680 Tålanda
Sverige	Olof Persson Hielt	s. 1675 Sunne Bräcke
Sverige	Märet Olofsdotter Hielt	s. 1707 Sunne Bräcke
Tyskland	Sibilia Hielt	m. 1694 Baden Görwihl
Tyskland	Johann Peter Hielt	s. 1664 Hessen Odersberg
Tyskland	Johann Jost Hielt	s. 1630 Hessen Odersberg
Finland	Niels Hielt	s. 1678 Turku
Finland	Johan Hielt	s. 1680 Turku
Finland	Börjel Björnsson Hielt	m. 1675 Turku

Hjeltarna i 1600-talets Göteborg

 

Kungliga Sjö- och Stapelstaden Göteborg

Varför just Göteborg?

   Först: under det stora ofreden tre av svarvarebröderna Hjelt från Åbo levde åtta år (1713–1721) som flyktingar i Stockholm. Där fick de stöd av den förmögne skepparen Roluf Rolufsson Helt, född i Göteborg, som uppenbarligen ordnade en bostad åt flyktingarna alldeles intill sin egen och som uppenbarligen också stödde dem ekonomiskt. Kan de liknande efternamnen tyda på gemensamma rötter i Göteborg?

   För det andra: I den släkttraditionen som säger att familjen Hjelt härstammar från staden Geldern i provinsen Gelderland i Nederländerna nämns att förfäderna kom till Sverige via Tyskland. Vilken ställe skulle vara mer naturlig att anlända till än Göteborg, som i skrifter från 1600-talet beskrivs som en holländsk koloni – ”Nieuwe Amsterdam”. Ovannämnde Roluf Helt har uppenbarligen frisiskt ursprung, men skulle det finnas några ledtrådar i Göteborg om Hjeltt-släktens holländska ursprung?

   Det första omnämnandet av en person vid namn Hielt är från år 1616. Nils Gunnarsson Hielt omnämns som hantverkare och borgare i staden Nya Lödöse, som idag är känt som stadsdelen Gammelstad, cirka 2 km från Göteborgs centrum. När Gustav II Adolf började bygga det nuvarande Göteborg år 1621 flyttade Hielt dit tillsammans med många andra.

Tomtägare

   I kvarteret Larmtrumman i Göteborg, vid hörnet av Korsgatan och Södra Larmgatan, ligger en tomt vars ägare under åren 1637–69 hette Hielt. Mantalböckerna börjar först år 1637, så familjen Hielt kan ha bott där redan tidigare. Först nämns Nils Gunnarsson Hielt och därefter hans son Lars Nilsson Hielt från år 1653 fram till sin död år 1669. Lars make Elin Esbjörnsdotter ärvde huset när hon blev änka och sålde det år 1675. Deras son Nils Larsson Hielt nämns endast en gång, år 1666. Det har säkert funnits andra familjemedlemmar, men om dem finns inga uppgifter.

Detalj av en fransk plan över Göteborg 1693.

     Den enda uppgiften som finns i kyrkböckerna gäller Lars Hielts död den 2 april 1669. Göteborgs kyrkböcker från 1600-talet har endast bevarats från tre år (1669–71).Uppgifterna här bygger på information som forskaren Olga Dahl har sammanställt om tomtägare och personer från 1600- och 1700-talen som förekommer i dokument rörande tomter: olika skattelistor, bouppteckningar, protokoll från magistraten och tingsrätten samt stadens räkenskapsböcker, där släktskap endast framgår sporadiskt. Dessa Hielt var hantverkare och borgare men deras yrke nämnes inte, vilket i sig är märkligt.

   Den äldsta uppgiften om familjen Hielt i Göteborg finns i rådhusrätts protokoll den 25 augusti 1636. Egentligen handlade det om Nils Gunnarson Hielts hustru, vars namn inte nämns: ”Nils Hiälts fraw ist heut dato vor Gericht erschienen …” (Niels Hielts hustru har i dag inställt sig inför rätten …). Nils hustru bad rådet att sälja henne kläderna som en kvinna med namnet Agnes hade på sig, då hon hade utsatts för skampålen och avled. Därmed ville hustrun ersätta kostnaderna för Agnes barn som hon tagit i sin vård. Enligt Olga Dahl är detta det äldsta tyskspråkiga protokollet i Göteborgs rådhusrätt (se här ).

   Olga Dahl har också transkriberat ett stort antal utdrag ur dokumenttexter som finns både på svenska och tyska. Om personernas namn, dokumentens innehåll och språket i texterna kan man grovt sluta sig till att tomtägarna på början av 1600-talet var mestadels holländare och tyskar.  Göteborgs förvaltning leddes av tre borgmästare, en svensk, en holländare och en tysk, samt 12 rådsmän, varav fyra skulle vara svenskar, tre holländare, tre tyskar och två skottar. Kan man utifrån språket i protokollet om Nils Hielts hustru dra några slutsatser om hustruns eller Nils modersmål eller ursprung? Knappast, det betyder troligen bara att tyska var rådmännens ”arbetsspråk” vid sidan av svenska.

   Bilden visar två exempel på hur namnet Hielt stavades. Nils (Gunnarsson) Hielt i Göteborgs mantalregister från 1637 och en anteckning om hans son Lars (Nilsson) Hjelts död 1669. Den är den sista uppgiften om personer med namnet Hielt i Göteborg under 1600-talet. 

Kom familjen Hielt i Åbo från Göteborg?

   Jag skriver om denna fråga som om svaret vore jakande. Det är dock uppenbart att uppgifterna om kopplingen mellan Göteborg och Åbo inte skulle räcka för att övertyga i rådstugan, men det här är ju en bloggartikel.

   Strax efter att namnet Hielt försvann från Göteborgs arkiv dök samma namn upp i Turku. Jag använder här skrivformen Hielt, som var i bruk i båda städerna vid den tiden. Formen Hjelt började användes gradvis först efter mitten av 1700-talet.

   Den sista omnämnandet av Nils Larsson Hielt i Göteborg är från 1666. Det första omnämnandet av honom i Åbo hittas i rådstuvurätts protokoll den 8 mars 1669: ”Nils Swarfare nämnes som värderingsman.” Efternamnet nämns inte. I Göteborg var Nils far, Lars Hielt, avlidit den 2 april 1669 och huset övergick i ägo till Nils mor, Elin Esbjörnsdotter. 

   Hittils den äldstä kändä förfader Börjel Björnsson Hielt omnämns första gången 1675 i Åbo, då han var den enda svarvarelärlingen hos den avlidne svarvare Nils änka Anna. Enligt skråreglerna hade en avliden hantverkares änka rätt att fortsätta verksamheten, förutsatt att det fanns en tillräckligt erfaren lärling. Seppo Perälä antar i sin forskning att den avlidne svarvaren Nils kan ha varit Börjels farbror. Tillsammans med Nils Hielt och hans hustru Anna kunde eventuellt också hans brorson Börjel Björnsson ha kommit som lärling eller gesäll till Åbo. Nils och Anna hade i alla fall inga egna barn i Åbo. Därför är det naturligt att efter svarvare Nils död 1675 Börjel Björnsson Hielt fortsatte arbeta i sin farbrors verkstad först som gesäll under änkan Anna och senare som mästare.

   De tillgängliga uppgifterna från båda städerna stämmer överens, det finns inga motsättningar. Men en viktig bit saknar; det finns inga uppgifter om Börjels far Björn. I diagrammet här intill har en fiktiv saknad pusselbit lagts till, där fadern skulle heta Björn Larsson Hielt, son till Lars Nilsson Hielt och Elin Esbjörnsdotter samt bror till svarvare Nils Larsson Hielt. Det var ganska vanligt att föräldrarna gav sin förstfödde son ett förnamn efter sin farfar, i detta fall kommer alltså Nils Larssons förnamn från Nils Gunnarsson. Nästfödde son fick sitt förnamn efter sin morfar, i detta fall skulle Björn Larssons förnamn komma från hans morfar, den uppenbart svenske Esbjörn Andersson, och framgå som patronym vidare till Börjel Björnsson Hielt (Esbjörn = man med gudomliga björnkrafter). Detta  tycks vara en vacker förklaring till något som jag alltid har undrat över; släkttraditionen, DNA-testerna och efternamnet pekar tydligt till Holland, men förnamnet Björn till Skandinavien. 

   Det är anmärkningsvärt hur populärt fönamnet Nils/Niclas är: i Göteborg har det använts i två av tre generationer, och samma mönster fortsatte i Åbo i tre av fyra generationer.


Kom familjen Hielt från Holland?

   Nils Gunnarsson Hielts födelsetid kan endast grovt uppskattas med hjälp av dokumentuppgifter, men det måste ha varit i slutet av 1500-talet troligen i Nederländerna. Enligt släkttraditionen, som levde kvar ända in på 1800-talet, lämnade vår förfader staden Geldern (August Hjelt). Traditionen anger inte tidpunkten för avresan, men sådana traditioner lever knappast kvar mer än tvåhundra år, vilket innebär att avresan inte kan ha skett långt före 1600-talet. I Nederländerna pågick ett åttioårigt krig i slutet av 1500-talet; de förenade nederländska provinserna kämpade för sin självständighet mot de spansk-habsburgska styrkorna.  Det förekom en utflyttning från Nederländerna till andra platser, och Gustav II Adolf har i sin tur sett till att det funnits dragkraft till Göteborg. 

-----------------------------

Källor:

Wilhelm Berg: Genealogiska anteckningar om Göteborgssläkter. (Manuskript 1939)
Olga Dahl: Det äldsta Göteborgs roteindelning. Sveriges släktforskarförbund. Årsbok 1989.
Olga Dahl: Göteborgs tomtägare 1637-1807. (Manuskript 2007). http://www.gbgtomter.se/
Göteborgs stad: Historiska kartor.
Seppo Perälä: Sukupuusta sorvattua. Niclas Hjeltin ja Margaretha Caloanderin esivanhemmat, Helsinki 2002.
Arkivdigital: Göteborgs bouppteckningar 1663-96
Arkivdigital: Göteborgs rådhusrätts protokoll 1624, 1665-68
Riksarkivet: Göteborgs Domkyrkoförsamling: död- och begravningsbok 1669-71
Riksarkivet: Göteborgs Mantallängd 1655
Det Gamla Göteborg. http://gamlagoteborg.se/
Wikipedia: Göteborgs historia. https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgs_historia