Mästare Willem i Vasakungarnas tjänst

 

    Översättning: Reija Graeffe-Palmunen, med copilot

   Seppo Perälä utforskade noggrant de gemensamma förfäderna till Hjelt-släktgemenskap i sin forskning från 2001 (Sukupuusta sorvattua: förfäderna av Niclas Hjelt och Margaretha Caloander). Sedan dess har digitaliseringen av arkiv i olika länder tagit stora steg framåt, vilket har lett till att flera av Hjelts förfäder har upptäckts, främst utanför Finland.

   En av dem är den nederländske Willem Boy, som föddes omkring år 1520 i staden Mechelen i hertigdömet Brabant. Han studerade måleri, skulptur och arkitektur vid Sankt Lukasgillet i Antwerpen och blev mästare år 1553. Under sin livstid hann han tjäna tre av de första Vasakungarna som skulptör och arkitekt.

Sarkofagen

 År 1558 började Willem Boy tjäna Gustav Wasa med en lön på 200 silverdaler samt spannmål, livsmedel och en hovdräkt. Kungen avled två år senare, men Willem Boy behöll sin position även vid Erik XIV:s hov. Mästare Willem tycks ha vunnit den unge kungens förtroende, då Erik gav honom i uppdrag att skapa en majestätisk sarkofag för sin fars grav i Uppsala. Uppdraget visade sig vara omöjligt att genomföra i Sverige, ett land som saknade vit marmor och där konstgjutning i brons var nästintill obekant. I februari 1562 reste därför Boy till Antwerpen med 600 riksdaler för att arbeta där.

   Utformningen och tillverkningen av sarkofagen kantades av stora svårigheter; arbetet framskred långsamt och låg länge nere. Sex år senare, 1568, bröt Nederländska frihetskriget ut, den så kallade åttioåriga kriget, och mäster Willem kom att leva mitt i de mest fasansfulla krigshändelserna. År 1572 erövrade spanska trupper under hertig Alba Willems hemstad Mechelen nära Antwerpen. Soldaterna gavs fria tyglar att mörda, våldta och plundra i tre dagar (läs här).

   Fyra år senare upprepades detta i Antwerpen. Staden drabbades av den största massakern i Nederländernas historia, vilket den aldrig återhämtade sig ifrån. Efter förstörelsen förlorade Antwerpen sin status som landets ekonomiska, finansiella och kulturella centrum till Amsterdam.

Massakern i Antwerpen 1576. (Museum Aan de Stroom)

   Willem Boys ekonomiska svårigheter ledde till en långvarig paus i arbetet med sarkofagen. Han hade skuldsatt sig med 1000 daler, och skuldsedlarna hamnade i händerna av änkefrun Elisabet Comperis i Antwerpen. På hennes begäran beslutade stadens magistrat att sätta sarkofagen under kvarstad som säkerhet för hennes lån.

   Willem Boy vände sig till Johan III, som blev rasande när han fick höra att stadens borgare behandlade hans fars monument som en vanlig handelsvara. Kungen krävde att hertig Alba och nederländska köpmän verksamma i Sverige skulle påverka Antwerpens råd, som till slut upphävde beslutet om att beslagta sarkofagen.

   Äntligen, år 1583, tjugotre år efter Gustav Wasas död, kunde man placera sarkofagen i Uppsala domkyrka. Vid kungens sida är avbildade hans första hustru, Katarina av Sachsen-Lauenburg, och hans andra hustru, Margareta Leijonhufvud.

Gustav Wasas sarkofag i Uppsala domkyrkan

  Mästare Willem Boy skapade sarkofager även för Johan III:s familj. Johan och Katarina Jagellonica hade under fyra år varit fångar av Erik XIV på Gripsholms slott. År 1564 fick de där dottern Sibylla, som avled under fångenskapen vid endast ett och ett halvt års ålder. Hon begravdes i Strängnäs domkyrka, men den sarkofagen som mästare Willem byggde stod färdig först efter att Johan blivit kung.

   Efter Katarina Jagellonicas bortgång år 1583 lät Johan III Willem Boy skapa ytterligare en sarkofag i Uppsala domkyrka.

Tre Kronor

   Det allra viktigaste bland Johan III:s många byggnadsprojekt var renoveringen av det kungliga slottet i Stockholm, vilket också blev höjdpunkten i mästare Willems liv under sexton år. Till en början gick bygget trögt, på grund av inkompetenta och korrupta arbetsledare. Svårigheter uppstod också eftersom Johan ansåg sig vara en skicklig arkitekt – vilket han inte var.

   År 1576 tog mästare Willem ansvar på projektet och kallades från året 1577 för kungaslottets arkitekt. Inga detaljerade dokument om byggprocessen har bevarats, men det färdiga slottet finns beskrivet. År 1590 flyttade den kungliga familjen till det nya slottet.

   Slottet kallas Tre Kronor enligt de tre förgyllda kronor som prydde det 77 meter höga huvudtornet. Det var ett mäktigt byggnadskomplex som inte bara fungerade som ett kungligt palats, utan där hade man också placerat Sveriges landets centrala regeringsinstitutioner. Vid ankomsten till slottet passerade man först genom muren, vallgraven och den östra porten till förgården, där en bågig korridor ledde vidare till den stora innergården. Där i den norra hörnan låg slottskyrkan, och på västra kanten låg den kungliga familjens tre våningar högt boningshus. Längs den östra sidan låg rikets centrala administrativa organ: riksbiblioteket och arkivet, förvaltningskollegierna och olika ämbetsverk. Mot söder ledde en gång till en tredje gård, dominerad av det höga Tre Kronor-tornet. De olika byggnaderna bildade ingen harmonisk helhet, men som ett stort byggnadskomplex beläget något högre än sin omgivning upplevdes det ändå som en imponerande syn av de samtida. Hundra år senare, den 7 maj 1697, förstördes hela slottet i en formidabel brand.

Slottet Tre Kronor, den stora innergården.

Norra flygeln till vänster, kanslibyggnaden mitt emot, och kungaslottet till höger.

Tre förgyllda kronor på toppen av Huvudtornet.

Tre Kronor. (Målning i olja 1661, Govert Camphuysen)

   De andra offentliga byggnader som Willem Boy planerade var bland andra Sankt Jakobs kyrka i Stockholm, samt Svartsjö slott och Drottningholm, den kungliga familjens sommarresidens byggt för Katarina Jagellonica, de som Johan III låtit bygga.

Riddarholmkyrkan på 1630-talet. 

Tornspiran är Willem Boys händers verk.

   En kuriositet var tornet på Riddarholmskyrkan. Johan III ville förhöja dess struktur genom att tillföra en hög, spetsig ”spira”, vars utformning han anförtrodde åt mästare Willem. Den trätornspetsen, klädd i koppar, blev hela 66 meter lång, vilket gjorde att tornets totala höjd då var något större än idag.

Familjen

   Willem Boy vigdes med änkan Margareta Larsdotter omkring åren 1574–76. Margaretas första make var myntverkets sekreterare Martin Myntskrivare, som Erik XIV lät ta livet av och konfiskerade hans egendom. Liksom Willem tjänstgjorde även Margareta vid hovet under Johan III:s tid, med ansvar för hushållsartiklar och linnet i kungliga slottet (som åldfru). Willem Boy avled någon gång mellan den 19 april och den 29 november år 1592. Han begravdes i Riddarholmskyrkan.

   Willem och Margareta fick inga gemensamma barn. Däremot hade mästaren Willem fått en dotter före äktenskapet, vars mor är okänd. Dottern, vid namnet Katarina, föddes år 1564 medan Willem bodde i Antwerpen. Katarina gifte sig med den flandriske adelsmannen Lucas van Qvickelberg, som verkade som juvelerare i Stockholm och tjänstgjorde som kunglig arkitekt. Från dem fortsätter släktlinjen till Hjelt-släkten enligt följande:

I Willem Boy (* n. 1520 Mechelen) & NN

II Katarina Boy (* 1564 Antwerpen) ∞ Lucas van Qvickelberg

III Maria von Qvickelberg (* 1582 Stockholm) ∞ Hans Gubbertz

IV Catharina Gubbertz (* 1601 Stockholm) ∞ Balthazar Wernle

V Magdalena Wernle (* 1632 Åbo) ∞ Jost Schultz

VI Niclas Schulz (* 1660 Åbo) ∞ Margaretha Wittfooth

VII Margaretha Schultz (* 1689 Åbo) ∞ Hans Schele

VIII Margareta Schele (* 1707 Åbo) ∞ Carl Siercken

IX Margaretha Siercken (* 1730 Åbo) ∞ Carl Caloander

X Margaretha Caloander (* 1754 Åbo) ∞ Niclas Hjelt

Källmaterial:

Hahr, August: Willem Boy i Svenskt biografiskt lexikon (1925). Riksarkivet

Sandén, Gudrun: Vilhelm Boy. Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut, 2000.

Nordisk Familjebok 1905: Boy, Willem.

Willem Boy – peintre, sculpteur, architecte, Bulletin du Cercle archéologique, littéraire et artistique de Malines (Volume 20), 1889.

Wikipedia: Willem Boy.