I föregående artikel följde vi våra förfäders fotspår och kom redan till Central-Europa. Kring tiden 2300 f.Kr. utbredde sig därifrån den av indoeuropeiska ursprung varande befolkningen vidare långsamt västerut och överskred floden Rhen. Efter detta fortsatte avancemanget av R1b-männen till olika väderstreck i fyra huvudgrenar. Med dessa män övergick Europas olika delar till bronsåldern och började använda sig av indoeuropeiska språk. Av nuvarande befolkningen kan ättlingarna till männen hörande till någon av grenarna identifieras med hjälp av för dem karakteristiska mutationer.
I bifogade karta har jag använt av dessa utbredningsgrenarna engelska, rätt så väl beskrivande benämningar. De som gick till söder hörde till gruppen Italo-Celtic, de som gick mot norr igenkänns vid namnet Germanic, de mot väster gågna vid namnet Atlantic-Celtic. Tvärtom vad man kunde anta, riktade sig inte Hjelt-släktens förfäder ännu i detta skede mot norr, utan mot sydväst. Denna grupps destination framgår av det använda namnet Ibero-Atlantic, men var våra förfäder med ända till Iberiska halvön?
Ursprungsforskarna gått vilse
Jag vet inte ifall vår släkts förfäder var vilsegångna då de inte orienterade rakaste vägen mot Åbo, utan gick mot sydväst, men i alla fall har forskarna varit vilsegångna ett tiotals år då de försökt klargöra dessa R1b-männens rörelser. Länge var i kraft den föreställningen, att R1b-männens urhem skulle ha varit på Iberiska halvön och de skulle ha därifrån utbrett sig i Europa mot norr och nordost. Denna föreställning har av de forskningar som gjorts under åren 2009-12 och detta år bevisats felaktiga. I stället är nu i kraft åsikten att R1b-männens utbredde sig från öster till väster och detta ungefär två tusen år senare än man tidigare antagit.
Ännu för ett par år sedan framförde några deltagare på ursprungsforskarnas diskussionsforum tankar om, att R1b-männen skulle ha flyttat från Balkan till Iberiska halvön redan på neolitiska perioden. Dessa åsikter har småningom blivit förbigångna och mina skrivelser följer i detta nu de uppfattningar som är i kraft. En lagman har det lite svårt att få sig en bild av frågor gällande ursprunget för Europas befolkning angående dessa delar, för slutsatser som är gjorda endast baserade på åsikter från diskussionforumet bör man vara försiktig med.
Klockbägarkulturen
När R1b-männen utbredde sig till Europas västra delar, rådde där den s.k. klockbägarkulturen (2800 – 1900 f.Kr.). Denna kultur hade fötts på Iberiska halvön efter megalitiska perioden och hade spritt ut sig vitt omkring i västra Europa. Kulturen har fått sitt namn av den omvända klockformade keramiska bägaren (se bild ovan). I bifogade karta har klockbägarkulturens verksamhetsområde utmärkts med ljusbrunt. I och med indoeuropéerna övergick man inom kulturen inom ett par århundraden till bronsåldern vid tiden 1800 f.Kr. Populationerna spred sig i motsatta riktningar: paleoeuropeiska från sydväst till nordost och indoeuropeiska from nordost till sydväst. R1b-männen var intresserade av områden, där det hittades tenn och koppar som behövdes för framställning av bronsmaterial. Vid denna tid fanns det ännu inte tillräckligt av dem så att de skulle ha åsidosatt männen hörande till ursprungsbefolkningen. Populationerna levde parallellt under en lång tid. Indoeuropeerna smälte in i lokalbefolkningen, antog dess seder och av dem använda paleoeuropeiska språken, samt tog sig kvinnor bland lokala befolkningen. På basis av de arkeologiska fynden har man därför inte kunnat göra någon slutledning av de avlidnas ursprung, utan att göra DNA-analys på deras skelettdelar, som gjorts först på senaste tiden.
Baskerna har inte samma problem som Hjeltarna.
Den Iberisk-Atlantisk kallade haplogruppen DF27 föddes rätt snart efter haplogruppen P312. Namnet kommer av det, att de nuvarande DF27-männen omfattar ca. 80% av Spaniens och Portugals (även Frankrikes Gascogne som ligger mest till sydväst) mansbefolkning. Det har ingen betydelse, att i nedanstående tabell är största delen av männen, som gjort DNA-testen, hemifrån Brittiska öarna. Testerna görs nämligen på öarna i förhållande mångfalt mera än på kontinentala Europa. Trots namnet som hänvisar till Iberien tros det att DF27-haplogruppen har fötts i Franska området västerom alperna, där den förekommer idag mycket lite. Då Hjelt-släktens män hör till denna grupp, har alltså en av våra förfäder bott i samma område. Men sedan kommer vi till denna artikels rubrikfråga: var våra förfäder med, när åtminstone huvuddelen av DF27-männen överskred Pyrenéerna? Till detta kan inte ännu ges något säkert svar. Ifall ursprungsforskningen fortskrider i lika snabb takt som den gjort hittills, tror jag att saken klarnar inom ett par år.
Av den för-keltiska haplogruppen D27 har man under ett par års tid känt till några av dess underhaplogrupper. Vi Hjeltar hör till underhaplogruppen Z220, vars födelseplats inte är exakt känd. En del av dagens baskiska män tillhör även denna samma grupp. För baskerna torde det vara likgiltigt ifall haplogruppen Z220 är född norr- eller söderom Pyrenéerna, de har kommit till Iberien och stannat där ända till dessa dagar. För oss Hjeltar har å andra sidan Z220’s födelseplats mycken betydelse, på den gäller ifall våra förfäder har bott på Iberiska halvön eller inte. DF27-männen har antagits komna till Iberiska halvön ca 1800 f.Kr. och haplogruppen Z220 torde ha blivit född vid samma tid eller något senare. Med dessa tidsgränser skulle det för Z220’s födelse på Ibersika halvön ha blivit tid endast för några generationer. Mer sannolikt är det, att både DF27 och Z220 har fötts på norra sidan av Pyrenéerna. I detta fall skulle svaret till rubrikens fråga ha varit: Vår släkt härstammar inte från iberierna, men i det stora perspektivet är vi genetiskt rätt nära iberierna. Som en pikant detalj kan tilläggs, att genetiskt är vi närmare baskerna än de andra som bor på Iberiska halvön.
I enlighet med ovansagda har jag i bifogade karta utmärkt vår släkts förfäders rutt med grönt och de övriga till R1b-haplogruppen hörande männens utbredningsområden med rött. Från min karta kan inte klargöras där framkommande haplogruppernas storlek, varav i korthet följande. De från haplogruppen P312 förgrenade fyra grenarna är betydande; från dessa har vuxit majoriteten av nuvarande Europas mansbefolkning. Av den spanska, portugisiska och deras över hela världen levande ättlingars mansbefolkning hör idag ca 80% till haplogruppen DF27. Haplogruppen Z220’s andel av nubefolkningen är inte känd, men den är stor på Brittiska öarna, i Frankirke samt vid Nordsjöns kuster. Mängden i dess undergrupp S21184 och gruppen under denna S19290 är även okända, men tydligen kan det redan sägas om dessa grupper, att de är sälsynta. I nedanstående tabell har man presenterat nämnda haplogruppers områdesvisa förekomstfrekvens enligt männens Y-DNA tester fram till maj 2015.
Byte av språk
Våra förfäder har under århundraden förstås pratat flera språk. Som kuriositet kan tilläggas, att de har talat språk som hört till tre olika språkgrupper. Från Rysslands stäpper till Atlantens kuster talade de indoeuropeiska basspråk. Under den Atlantiska bronsperioden bytte de språket till lokala paloeuropeiska språken. Det tog inte lång tid då de under den keltiska härskarperioden bytte sitt språk tillbaka till indoeuropeiska språken, denna gång till de keltiska språken. Slutligen på 1800-talet i Finland bytte en del av släktens mansbefolkning sitt modersmål från ett indoeuropeiskt språk till en språkgrupp som hörde till ett uraliskt språk, med vilket jag har skrivit den ursprungliga finska artikeln.
Till Nordsjön
Detta år (2015) har genetikerna tillagt i sitt haploträd bland de nya grenarna även två sådana, till vilka Hjelt-släktens män klassas. Under Atlantisk bronsperiod (1300-700 f.Kr.) föddes två undergrupper till haplogruppen Z220; S21184 och S19290. Dessa är ännu så färska, att ännu har det inte hunnit färdigställas så många DNA-tester, var dessa skulle ha kommit fram. Det finns en känsla, att dessa nyaste grupper har fötts någonstans vid Nordsjöns eller Kanalens kuster före början av vår tideräkning. För det första har iberiernas andel försvunnit och de nordligare områdens antal har i förhållande ökat.
Sista kolumnen härskar sedan vi Hjelt-släktens män och de män som är genetiskt mycket nära oss: i Finland har vi tre män med namnet Hjelt och som fjärde man Hannu, vars koppling till Hjelt-släkten är nära, men oforskad. Som femte till samma grupp tillhör i Skandinavien varande enda mannen. Han heter Les, tredje generationens amerika-svensk, vars rötter är från Östergötland, men som genetiskt är mycket nära Hjelt-släkten. Den sista kolumnens tre brittiska män är för sin del genetiskt helt olika grupp som den nämnda ”de fems gäng”. I förhållandet till mig är ”de fems gängs” genetiska avstånd (Genetic Distance, denna term förklarar jag i min nästa artikel) 0-4, där avståndet till brittiska männen är 20-27.
Desto längre kommer vi inte med den av DNA givna berättelsen om haplogrupperna. Om dock samma takt fortsätter, så tror jag att jag återkommer till saken inom ett år. Men det går ingen nöd, DNA berättar sin historia även på ett annat sätt om nämnda fem männen. Den historian fortsätter redan i min följande artikel.
__________
Anthrogenica: S21184 has something to tell us
Chiara Batini et al.: Large-scale recent expansion of European patrilineages shown by population resequencing. Nature, April 2015.
Haak, Wolfgang; Lazaridis, Iosif et al.: "Massive migration from the steppe is a source for Indo-European languages in Europe". BioRxiv, February 2015.
Lee, Esther et al.: Emerging genetic patterns of the european neolithic: Perspectives from a late neolithic bell beaker burial site in Germany, Wiley Online Library 2012
Eupedia Forums: Why R1b couldn't have been spread around Western Europe by the Bell Beaker people.
Eupedia Genetics: Haplogroup R1b
Wikipedia: Haplogroup R1b
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar